måndagen den 7:e september 2009

E-phonemålet kan föras upp till EG-domstolen

E-phone målet som var det första mål som avgjordes med tillämpning av IPRED-lagen kan komma att föras till EG-domstolen för förhandsbesked för att få en prövning av normkonflikten mellan Datalgringsdirektivet och IPRED. E-phones ombud är upprörd över tingsrättens föreläggande. Advokat Peter Helle konstaterar bl.a.:

"I detta fall har bokförlagen fått bevislättnader. De har bara visat antalet upphovsrättskyddadeverk, men inte att de tillgängliggjorts för allmänheten eller ens för en större krets. Hur stor kretsen är i detta fall, är bara tingsrättens egna antaganden som helt saknar stöd i materialet. Så enkelt ska man inte kunna få igenom ett informationsföreläggande, anser Peter Helle."

Helle konstaterar också att tingsrätten har gjort fel genom att inte pröva normkonflikten mellan Datalagringsdirektivet och IPRED. Enligt Datalagringsdirektivet förbjuds att personuppgifter lämnas till annan än myndigheter, medan IPRED förutsätter att samma uppgifter lämnas till annan än myndighet. Här förekommer en tydlig normkonflikt, enligt advokat Helle. Och han får medhåll av juris doktor Jörgen Hettne som också framhåller att domstolen är skyldig är skyldig att göra en egen utredning om EG-rättsliga frågor samt att tveksamma fall inhämnta förhandsbesked från EG-domstolen.

Jag delar advokat Helles kritik på alla punkter. Tingsrätten gjorde saken enkel och som vi minns gick de sedan ut med ett märkligt pressmeddelande med rubriken "Framgång för bokförlagen. En rubriksättning som är väldigt främmande i juridiska kretsar och särskilt från domstolar i ett mål som ännu inte avgjorts slutligt.

Advokat Helle pekar också indirekt på en annan viktig fråga. De som förespråkar Datalagringsdirektivet brukar argumentera för att den insamlade informationen endast skall få användas för att bekäma allvarlig brottslighet. E-phonemålet visar dock på att det förekommer en uppenbar risk för en ändamålsglidning. Denna glidning har dock, såvitt jag vet, aldrig beaktats av lagstiftaren, eller så har risken helt enkelt förtigits. Okunnighet eller lögn, det spelar ingen roll.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

1 kommentar:

  1. Datlagringsdirektivet är inte införlivat i svensk rätt, så där kan möjligen tingsrätten slippa undan. Men då väcks bara frågan igen nästa gång.

    Man skulle dock kunna göra gällande att förbudet att lämna ut information som ska lagras enligt det direktivet till andra än rättsvårdande myndigheter får tillämpas direkt, annars kan privatpersonen bakom stämma Sverige för att man inte erbjuder det integritetsskydd direktivet stipulerar.

    SvaraRadera