Många har upprörts över att Nordea har investerat i en dyrare bostadsrätt i de centrala delarna av Stockholm och att denna lägenhet sedan upplåts till bankens VD. Vissa debattörer anser att VDn som tjänar så mycket borde betala själv för sitt boende. När man påstår detta så förstår man nog inte riktigt hur systemet fungerar.
Värt att minnas är banken äger och fortsatt kommer att äga lägenheten. Värdet som lägenheten respresenterar finns sålunda kvar och i regel ökar värdet på en centralt belägen lägenhet över tiden. I de flesta fall är detta alltså en ganska god investering.
Det banken nu gör är att man låter sin VD disponera lägenheten så länge han kvarstår som VD. VDn är dansk. Han har kvar sin bostad i Köpenhamn men kommer genom det nu aktuella arrangemanget att få en stadigvarande bostad även i Sverige samt utför han sitt arbete i Sverige. Enligt dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Danmark blir VDn därmed skattskyldig i Sverige eftersom hans centrum för levnadsintressena torde anses bli förlagda hit. Därmed får han beskatta sin inkomst om 10 MSEK i Sverige.
Han kommer även att få betala skatt för den förmån som den aktuella bostaden innebär. Beskattningen skall utgå från förmånens/bostadens marknadsvärde. Enligt 61 kap. 2 § IL ska nämligen inkomster i annat än pengar värderas till marknadsvärdet. Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han själv skaffat sig motsvarande förmåner mot kontant betalning. I detta fall torde beskattningseffekten bli hög.
Genom det i media kritiserade upplägget tillförs sålunda statskassan väsentliga intäkter som kan användas till skola, vård och omsorg eller andra samhällsnyttigheter. Samtidigt har alltså banken kvar värdet av sin investering. De stora vinnarna är sålunda staten och banken, inte VDn. Varför detta är värt kritik kan jag svårligen förstå. Men kanske handlar det om vanlig svensk avundsjuka? Inte heller förstår jag varför man på grund av detta samhällsnyttiga arrangemang skulle behöva byta bank.
BRB
-
Okej, den här bloggen har varit i vila ett tag, vilket de flesta som
brukade besöka den redan lär ha listat ut.
Det finns flera orsaker till att jag inte...
11 år sedan
Den här typen av beslut måste alltid sättas i sin kontext och kopplas till attityder och stämningar som råder i samhället. Att det råder och rådde finanskris och stark aversion mot banker var knappast någon nyhet för Nordeas ledning. Detta kommer förmodligen kosta Nordea miljardbelopp i intäkter och anseende, vilket bla leder till lägre aktiekurs och lägre skatteinbetalninger - förutsatt att inte någon annan svensk bank tar över affärerna. Att förstöra miljardbelopp kan, enligt mig, knappast ses som en storm i en vattenglas.
SvaraRadera@Anonym: Det du anför som grund för din kritik är enbart känslomässiga argument. Förvisso viktiga när det gäller ett varumärke, men ändå inte underbyggda av saklighet och fakta. Det är ju just avsaknaden av saklighet och fakta som jag vänder mig mot. Dessutom pekar jag på att investeringen som sådan inte är negativ för banken eller staten. Ett perspektiv som helt saknas i debatten.
SvaraRadera