torsdagen den 15:e mars 2012

BEVISET FÖR ATT DLD ÄR VERKNINGSLÖST


Grafen ovan bygger på en undersökning av hur effektiv DLD var under den tid som direktivet tillämpades i Tyskland. Som framgår var andelen uppklarade brott högre FÖRE DLD än efter. Vilka argument kvarstår då för att införa DLD även i Sverige?

DLD står i klart i strid med de fri- och rättigheter som garanteras genom Europakonventionen. Den grundläggande rättsregeln ges genom Artikel 8 som garanterar var och en rätten till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Denna rättighet får endast inskränkas "om det är nödvändigt i en demokratisk stat". Regeln kompletteras genom det övergripande kravet på proportionalitet. Europadomstolen har i avgörandet "S. and Marper v. The United Kingdom" slagit fast följande viktiga uttolkning av Artikel 8:

An interference will be considered 'necessary in a democratic society' for a legitimate aim if it answers a 'pressing social need' and, in particular, if it is proportionate to the legitimate aim pursued and if the reasons adduced by the national authorities to justify it are 'relevant and sufficient"

Genom domen slogs sålunda åter kravet på proportionalitet fast. I domen ECtHR 25 March 1983, appl. 5947/72, (Silver a.o. v. The United Kingdom) fastslog domstolen vidare enhälligt att:

that mere usefulness does not satisfy the test of necessity

Eller på vanlig svenska: En begränsning av de rättigheter som tillförsäkras genom Artikel 8 kan inte motiveras av att åtgärden anses "nyttig". Principen har fastslagits och återupprepats i domstolens avgörande "Volker und Markus Schecke". Ändå är det just detta argument som DLD-förespråkarna hänvisar till, nämligen att DLD är till nytta för polisens bekämpning av kriminalitet. Men som grafen ovan visar stämmer inte ens detta påstående.

I ljuset av Europadomstolens avgöranden är det också bekymmersamt att behöva konstatera att när Kommissionen skulle utvärdera DLD så begärde man i ett BREV endast uppgift om direktivets "nyttighet", vilket alltså är helt irrelevant för prövningen av huruvida direktivet överensstämmer med krav som uppställs genom Artikel 8. Än mer intressant är att kommissionen i samma brev erkänner, att trots att information som sparats enligt DLD har lämnats ut miljontals gånger så saknas det helt bevis för direktivets effektivitet för brottsbekämpningen.

Samma slutsats drogs i denna RAPPORT från den Deutscher Bundestag's underrättelsetjänst. Återigen slås alltså fast att det helt saknas bevis för att DLD ens medför någon nytta för brottsbekämpningen.

Bevisen för DLD-förespråkarnas argument saknas sålunda helt. Ändå skriver bl.a. centerpartisten Staffan Danielsson att; "...de sakkunniga i Sverige på detta område som jag frågat och läst, är samstämmiga. Denna information för att få bevis mot misstänkta som kan leda till fällande domar är av stor betydelse i många besvärliga brottmål." Som framgår ovan antingen ljuger Danielsson eller så var de personer han frågat inte särskilt sakkunniga. Man kan också undra varför en medlem av vår lagstiftande församling väljer att hålla sig okunnig när den korrekta informationen finns tillgänglig endast en googling bort, särskilt när han ska rösta i en fråga där Sveriges riksdag riskerar att bryta mot Sveriges folkrättsliga åtaganden och i en fråga där Danielsson avser att gå emot det beslut som fattats på hans egen partistämma.

Sammanfattningsvis visar sålunda all information att DLD är versningslöst eller i vart fall att bevisen för motsatsen helt saknas. Däremot konstaterar den Europeiska Datainspektionen (The European Data Protection Authorities) att;

Most importantly,service providers were found to retain and hand over data in ways contrary to
the provisions of the directive. The provisions of the data retention directive are not respected and the lack of available sensible statistics hinders the assessment of whether the directive has achieved its objectives
.

På vanlig svenska: Den lagrade informationen missbrukas och det saknas helt bevis för direkivets effektivitet! Jag utmanar nu DLD-förespråkarna att dels förklara vilka motiv som kvarstår för att rösta igenom DLD den 21 mars, dels hur DLD kan påstås överensstämma med de åtagande som följer av särskilt Artikel 8 Europakonventionen dels ock vilka motiven är för att bryta mot Sveriges folkrättsliga åtaganden? Jag anser att de folkvalda är skyldiga att besvara samtliga dessa frågor både tydligt och i god tid före den 21 mars!

Intressant?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar