måndag 19 mars 2012

KINESISK NÄTCENSUR INTE SÅ OLIKT SVERIGE



SVTs Rapport berättar idag om att de kinesiska myndigheterna inför en ny lag som kräver att bloggare måste ange sitt verkliga namn. I reportaget framhålls bland annat att rätten till anonymitet är en viktig beståndsdel för den fria och demokratiska nätdebatten. Ett intressant reportage som sätter ljuset på hur motsvarande frågor behandlas i Sverige och EU. Denna vinkling missar Rapport dock helt, för här i trygga Sverige är väl allt i sin ordning?

I den svenska debatten hör man ofta att det politiska etablissemanget anser att nätanonymiteten bör avskaffas. I bräschen för denna debatt går de stora kvällstidningarna som i flera fall har avskaffat rätten till anonymitet i kommentarsfälten. I Aftonbladet måste man dessutom vara registrerad på Facebook för att kunna delta i debatten, dvs på en sajt som är känd och ökänd för att samla och spara mängder av information om användarna. Vill man inte bli kartlagd så är man också effektivt utesluten från att delta i debatten. Ett effektivt sätt att kunna behålla eller snarare återvända till den tid då media kunde basunera ut vad som helst utan att behöva drabbas av mothugg från sina läsare. Man skulle ju kunna tro eller i varje fall hoppas att journalister och media skulle slåss för yttrandefriheten, men denna förhoppning har visat sig vara felaktig.

I Tyskland har man gått ett steg längre och på samma sätt som i Kina krävt att bloggare måste träda fram med sitt namn. I Italien har man behandlat ett lagförslag som innebär att bloggare ska bli tvungna att registrera sig hos regeringen.

Tongångarna är sålunda desamma i EU och Sverige som i Kina, men naturligtvis uppmärksammas detta inte alls av Rapport. Vi är ju så mycket bättre än de där kineserna, eller?

Det viktiga i sammanhanget är att rätten till anonymitet på nätet – som redan skadats genom bland annat IPRED och inom kort DLD – inte urholkas ytterligare. På SvD Brännpunkt förklarar Peller Snickars och Jonas Andersson varför det är viktigt att slå vakt om anonymiteten på nätet.

"Alla kan komma till tals, och nätgemenskaper håller också (i viss mån) ordning på sig själva. Några missköter sig, och webben kan vara lika cynisk som dagspressen. Men förhandsgranskning och övervakning av det fria informationsutbudet online kan aldrig vara vägen framåt. Öppenheten bör vara maximal utan påtvingade regleringar."

Läs också: Asiennyheter, Peter Harold (om bloggcensur i Australien)

Intressant?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar